Alla inlägg under november 2009

Av DELTACO - 30 november 2009 19:20

Jag har skrivit en text till svenskan och jag hoppas på att få lite hjälp av er att rätta den. Så om ni hittar något fel på den, påpeka gärna de... Gärna om ni kommer på idéer med. Men de behövs inte... Men jag skulle gilla de....



En resa för livet


Anna sitter och tittar ut genom fönstret. De går soldater på gatorna och ingen ute verkar reagera. Hon är trött på att de är normalt. Hon vänder på sitt huvud så att hon ser sin moders ansikte. Hennes mamma Maria sitter och stickar. De ska bli en tröja till den kommande ungen. Anna har länge önskat sig en lillebror eller lillasyster. Hennes mamma tittar upp med blicken och fångar Annas blick. Då ler de båda två och sedan tittar Anna ut igen. Nu har soldaterna hunnit gå förbi. Hon hör skratt på utsidan. Hon vill öppna fönstret men har fått stränga order av Maria att de ska vara stängda och förbli stängda. Anna undrar om hon kan öppna de utan att de kommer något ljud från det. Men hon vill inte riskera att få skäll och eftersom de bor i ett gammalt hus så är risken rätt hög att Maria lär höra de. Så Anna bestämmer sig för att inte öppna fönstret. Men hon ville höra mer av de glada tjuten. Hon kunde nu se vem skratten tillhör, de är två unga tjejer i Annas egna ålder. De har nog väldigt skoj vad Anna kan se. Men ögonblicket senare går soldaterna förbi och då dör deras skratt ut. Anna går ifrån fönstret och hon har inte längre lust att se på deras ansikten. Deras hårda och arrogant minner. Som om de äger de gatorna dem går på. De får Anna att må dåligt. Hon undrar vad som kommer hända när kriget tar fart. Maria säger att just nu är de inte i fara. Men Anna kan se på sin mamma att hon ljuger. De är i fara och de kommer de vara så länge Hitler övertalar folk att de stora kriget vad judarnas fel. Så att folk vill straffa dem för att Tyskland inte längre var en stormakt och fick inte ens ha en egen armé. Enligt Anna finns i inget negativs med att inte ha en armé. Men alla vuxna framför allt männen vill att man ska ha de. Varför vuxna tycker att de är bättre att slåss än att prata är heller inget hon förstår. För är de inte dem som påstår att man ska prata när man är arga och inte slå varandra. Annas tankar om krig och arméer avbröts när Henriks steg hördes i den knarrande trappan. Anna går till ytterdörren för att vänta på sin fader. Hon hör att han är nu precis är utanför så hon smäller upp dörren och de är nära att den träffar den chockade Henrik. Anna tittar på Henriks uttryck och börjar smått skratta. De får Henrik att börja skratta. Han lyfter upp sin lilla flicka och går med henne in i köket där Maria varit och dukat fram mat och tallrikar på bordet. Han släpper när Anna på stol och sätter sig bredvid henne. Han ber Maria att vara snäll att sätta på radion, han vill höra uttalandet idag. Hon gör som sin man bett henne att göra men Anna uppfattar sin moders tvekan. När Maria startat radion sitter alla tysta och äter. Anna sitter och lyssnar på vad rösten från radion säger. Först pratar en kvinna om vädret sedan kommer en mans röst från radion. Han prata om hur de låg till i världen. Han pratade engelska men Anna hörde hans dialekt som tydde på att han är tysk. Han prata om att Tyskland hade vunnit en kamp men vart hörde inte Anna för att hennes moder stängde av radion innan han på radion sagt de. Anna titta på sin moder och undra om de var nära dem. Anna visste vid detta laget att de det inte tjäna att fråga. Hennes mamma vill inte Anna ska veta något om kriget. Hon låsas att de inte existerar men när Anna fyllde 14 fick hon reda på de av sin fader för han hade sagt att hon var gammal nog att veta att de var farligt att vara de som Anna och hennes familj är. Att Hitler inte tillåt att judar skulle finnas. Anna hade till och med sett Hitler på TV-apparaten när han prata om att de var tvungen att göra sig av avskum en. Anna gillade inte de ögonblicket för hon hade verkligen sett då att folk var bakom honom. Att han skulle få hjälp av att göra de. Anna känner hur en tår är på väg att åka när för hennes kind, hon böjer på huvudet och torkar bort den så försiktigt hon kan utan att de märks. Hon var rädd och saknade sina vänner, hon fick inte längre träffa dem. Deras föräldrar höll med Hitler och ville inte att deras unga fina flickor skulle umgås med avskum. Anna känner ännu mer tårar och för att inte Maria ska märka de så tackar hon för maten och går in på toaletten. Medan hon sitter in låst på toaletten hör hon att de knackar på ytterdörren. Hon försöker andas lugnt så hon kan höra vem de är som knackar. Det är hennes fader, Henrik som öppnar dörren. Hon kan höra hans röst som pratar med den främmande personen. De låter som de är en han och att han pratar tyska. Han måste åtminstone ha en dialekt. Anna har verkligen svårt att höra vad han säger. Hon går närmare dörren för att höra vad han säger. Hon hör fortfarande inte så hon börjar öppna dörren men den blir snabbt stängd av hennes moder. Anna försöker öppna den igen men Maria står och håller för dörren. Anna tar ett par steg från dörren. Hon är sårad över att hennes moder inte låter komma ut. Vill inte hennes moder att Anna ska få träffa den främmande mannen? Anna försöker säga något men hon får inte fram något ljud. Anna sätter sig ner på toalettstolen och väntar på att få komma ut. Efter drygt en halvtimma kommer hennes mor in till Anna och är en aning stressad. Hon pratar med Anna men hon pratar så fort och lågt att Anna kan inte uppfatta orden. Men sedan börjar Maria dra i Anna och tar med henne till Annas rum och då tar hon fram en koffert. I den lägger Maria Annas kläder. Anna tittar först på sin mor och sedan på resväskan. Varför packar hennes mor? Ska Anna resa men i så fall borde väl hon veta om de. Åtminstone något om att hennes familj ska ut och resa. Det tycker verkligen Anna. Men de måste hon ha missat de. Maria tittar nu på sin dotter och ger henne den hårdaste kram Anna någonsin har fått. Vad hållet på att hända? Sedan kommer Henrik in och ger Anna en klumpig puss. Sedan griper han tag i kofferten och går ut genom dörren. Medan Henrik gjort detta så har Maria hämtat massa brev och ett kuver. Hon alla brev och kuvert till Anna som tog de i båda händerna. Hon titta från höger till vänster. Maria säger åt henne att stoppa dem i sina fickor. Anna gör som hon blir tillsagd. Nu ger hennes mor henne ännu en hård kram men denna var längre än den förra. Efter de så tar hon ett tag om Annas arm och drar henne ut till ytterdörren så att Anna får chansen att ta på sig sina vinterkläder. När Anna har tagit på sig sin vinterjacka tar Maria ännu ett grep om hennes arm och släpar henne när för trappan och sedan står de på trottoaren framför en bil med en främmande man som chaufför. Annas moder ber Anna att sätta sig i bilen. Anna gör som hon blir tillsagd igen. Hon sätter sig i baksättet av bilen. Den främmande mannen säger hejsan med samma dialekt som den personen som hade pratat med Henrik hade. Anna antar att de är samma person. Men vem de är det då? Han startar bilen och kör iväg nu. Anna tittar förvirrat på hans nacke för att de är det enda som hon kan se av honom. De kommer fram till tågstationen efter ungefär tio minuter.


De är kallt och tågvagnen är trång. De är minst 50 personer och Anna så klart. Alla sitter och skakar. Efter varje andetag Anna tar kan hon se luften som kommer ut ur hennes mun. Anna huttrar och darrar av kölden. Hon har ingen aning om varför hon sitter på ett tåg. Nyss hade hon varit i tryggheten av sitt egna hem med sina föräldrar. Sedan hade en man kommit och tagit henne där ifrån samt hennes föräldrar. Anna hade sett att de klev på ett annat tåg. Fast Anna skulle inte vilja kalla det tåg utan godsvagn. Det finns ju inga säten så alla får sitta på golvet. Anna ser på var enda en av dem att de är lika chockade som hon själv är. Hon önskar att det finns fönster så att hon skulle kunna se ut. Då kanske hon kan lista ut vart alla soldater för dem. De blev alla satta på tåget utan att veta vart de ska. Anna vill vara hos sin mor och far, hon vill vara hemma i värmen. Inte vara på denna kalla platsen hon befinner sig på. Godsvagnen skumpar och många lyfter från golvet. Anna flyttar sig längre in mot ett hörn. Hon skakar inte bara för att hon fryser utan för hon gråter med. Tårarna bara rinner ner på hennes kind och näsan blir en aning täppt. Anna känner sig bara glad för de, med tanke på hur de luktar här inne. Anna gråter i flera timmar. När tåget väl stannar är hon röd runt om ögonen och tårarna har tagit slut. Även om hon skulle försöka få ut mer skulle de inte gå. Soldater kommer och fläker ut alla genom att ta tag i deras kläder. Anna sitter kvar i sitt hörn för hon vågar inte gå fram. En kvinna tar tag i hennes tröja och får med henne ut. Anna försöker inte kämpa emot för att hon känner sig på att de vore ett misstag. Kvinnan går bredvid Anna och försöker le men hennes ögon berättar sanningen. Att hon är lika rädd som Anna och att hon har ingen som helst aning som vet vad som väntar dem. Soldaterna visade vägen genom att puta och knuffa på alla. Anna känner på sig att hon kommer vakna upp med blå märken. Om hon kommer vakna upp, vilket hon är väldigt osäker på. Hon ser sig omkring och märker att alla ser ut som henne. Allas minner och uttryck, Anna undrar om de någonsin kommer att le. Om hon kommer att höra skratt eller få uppleva glädje igen. Hon tvivlar väldigt på de. Till och med vädret är mörkt. Anna känner sig ungefär lika mörk som himmelen ser ut. Allt hopp hon någonsin känt känner hon att hon aldrig kommer få tillbaka. Himlen spricker upp och regnet öser ner. Allt blir blöt och lerigt. Anna glider och trillar. Hon blir alldeles lerig. Smutsig och gråtfärdig. Värre än detta kan hon inte må. Hon försöker resa sig upp men på grund av alla går och trappar på henne kommer hon inte upp. Kvinnan som hade ryckt ut henne ur vagnen, tar ett tag om hennes arm och hon hjälper Anna upp. De fortsätter att gå fram i en klunga av hundra-tusen tals folk. De stannar längst fram att alla blir tvungen att göra de. De står framför en grind. En stor svart grind med en text ovanför. Arbeit macht frei löd texten. Arbete skapar frihet, ett konstigt uttryck enligt Anna.


Var än Anna tittar ser hon kvinnor som ser liknar män. Anna försöker gång efter gång känna efter sitt hår. Allt försvann så fort att hon inte hann reagera. Hennes underbara lockar som hennes moder brukar borsta är borta. Anna känner sig som en smutsig liten pojke. De är inte rätt av Hitler och hans män att göra detta mot alla judar. Det är inte rätt och någon måste väl inse de snart. Anna kan ju inte gå omkring på gården fastän det regnar. Hellre ute än inne och får se alla skadade. De blev slagna om de vägrade att raka av allt sitt hår. När Anna säger allt hår menar hon allt. De var tvungna att ta av sig sina kläder. Då blev de rakade över allt på kroppen och Anna kan svära på att en soldat tittade lite för mycket när de var Annas tur. Sedan fick man inte ens tillbaka sin egna kläder utan något som liknade en pyjamas. Fast Anna slapp leran som kom på sina kläder när hon trillade. Ändå vill Anna ha tillbaka sina kläder, de är ungefär som hennes identitet på detta ställe. Alla ser likadana ut och om Anna har de kläderna så är hon sig själv, inte bara lik någon annan och utan ett nummer. Anna ser sig omkring efter ett litet håll i stängslet som är stort nog för henne att klämma sig igenom men allt i onödan. Även om hittar ett håll skulle hon aldrig komma igenom det levande. Det stod soldater över allt. Redo att skjuta vare de behövs eller inte. Skyldiga som oskyldiga, så Anna vill inte ta chansen. De ropar en man, de blir tillsagda att gå in. Alla som är ute stormar in för att inte reta upp mannen. Anna börjar springa med men hon faller. När hon ska resa sig upp märker hon att hon har börjat blöda och att såret är stor. Anna reser sig ändå och springer så bra de går för henne. Mannen stoppar henne. Han kollar på Annas ben med en gillande min. Han ber henne att följa med honom. Hon vågar inte göra något annat fastän hon inte vill göra något annat. Hon vill få men har ingen chans mot mannen så hon går efter honom. Han verkar föra henne till en sjukstuga. Anna känner sig tacksam att de är åtminstone en snäll människa här. De kommer behövas. Han leder henne i till en kvinna som ser sträng ut. Kvinnan presenterar sig som Herta. Anna tar hennes hand och hälsar artigt på henne. Hon niger och allt. Hon känner på sig att hennes mamma hade vart stolt över henne. Mannen lyfter Anna på sjuksköterskans skrivbord. Herta tar en titt på benet. Anna tycker att hon inte är så varsam om benet och att de gör ont när hon pillar på det. Sedan tar hon upp något som ser ut som en rostig spik och lägger de mot såret. Anna som inte kan så mycket om omvårdad av sår känner ändå att det är fel. De svider och gör ont, mer ont än innan. Anna börjar dra bort benet men mannen håller fast Annas ben. Sedan tar kvinnan som heter Herta upp en spruta. Anna låter henne ge sprutan. De gör inte ont. Anna har tagit sprutor förr så hon tänker inte att de är något speciellt med denna. Anna frågar om hon får gå men de ber henne att vänta i två till tre minuter. Anna sitter och väntar tills plötsligt, hon kan inte längre känna sina ben och då blir allt mörkt. Anna faller av bordet och landar på golvet med en smäll. Mannen tar tag i henne och slänger upp henne på ryggen. Han bär henne ut till en grop. Sedan lägger han ner henne i den bland tusen av folk. Hon smälter in och man kan inte säga att där ligger bara Anna. Mannen börjar upp en spade och slänger den på en stackars man som han tvingar att gräva ihop gropen.

Allt från mig för tillfället, hörs när vi hörs.

Av DELTACO - 29 november 2009 21:52

Jag ska nog gå och lägga mig nu... Iallafall snart. God natt alla folk där ute. Hoppas ni hade en bra dag, första advent idag...

Allt från mig för tillfället, hörs när vi hörs.

Av DELTACO - 29 november 2009 16:41

Nu har jag sett new moon. Inte den bästa filmen måste jag säga. Jag försökte att vara öppan för den. Men de gick inte helt. Böckerna är så mycket bättre och vissa scener i filmen var ändrade. Okej, jag förstår att allt kan inte vara samma men ändå. Jag förväntade mig ändå lite bättre. Jag gillade den inte och slutet var inte så himla bra. Och jag ville att Dakota Fanning skulle vara med mer än de hon var. De tyckte jag var synd. Men vissa kanske gillar den. Tydligen ska min mamma och pappa gå på den. Vilket skämt enligt mig. De går aldrig på bio och sedan när de väl ska gå så väljer mamma en film för unga flickor och kanske några pojkar med. Men jag måste väl medge att Jacob är snygg i den. Fast efter han har klippt sitt hår. Men jag gillar inta att Bella ska gilla honom med. Hon ska bara älska Edward, kan inte helt stava hans namn. Jag orkar inte heller kolla upp de. Så jag vill ju inte rekommendera filmen för någon som har läst böckerna.. De är iallafall enligt mig.

Allt från mig för tillfället, hörs när vi hörs.

Av DELTACO - 28 november 2009 18:58

SoMessedUp visade denna låten förra veckan tror jag de var. Jag gillade den... Hoppas ni med gör de.

Allt från mig för tillfället, hörs när vi hörs.

Av DELTACO - 26 november 2009 22:19

Förresten här kommer ett klipp ur musikalen vi alla nior var på. Njut av de.

Allt från mig för tillfället, hörs när vi hörs.

Av DELTACO - 26 november 2009 22:12

Imorgon ska jag skugga på SinClair och sedan ska jag sova över hos min stora syster. Lite nervös över att skugga. Men en negativ sak är att jag måste gå up typ kvart över fem för att min buss går klockan 6:20. Då kommer jag ju vilja sova. Så jag kommer nog gaspa ett antal gånger imorgon. Är inte van över att gå upp så tidigt. Jag längtar inte tills man börjar där borta.


Och sedan ska jag åka med min syster hem och se när min systerson döps. De kommer väl vara okej. Men jag vill inte vara i kyrkan. Fast man får väl offra sig. Men vänta er inte ett inlägg imorgon. Vet dock inte hur de blir på Lördag... Så jag kan inte säga nått om de. Men nu ska jag sova för jag ska som sagt upp tidigt imorgon.

Allt från mig för tillfället, hörs när vi hörs.

Av DELTACO - 23 november 2009 20:15

Jag ska räkna eller jo räkna matte nu för vi har prov på Torsdag som vi skulle ha imorgon. Jag tycker de är så jobbigt när saker hela tiden blir flyttade. Men jaja, man får ju mer tid så varför inte...

Sedan ska jag sova tror jag men de är inte säkert. ^^,

Allt från mig för tillfället, hörs när vi hörs.

Av DELTACO - 23 november 2009 19:53

Imorgon ska jag och typ alla andra nior till en musikal, Guys and Dolls. De ska bli kul tycker jag men man kommer vara trött. Vi kommer vara hemma ungefär vid halv ett tiden. Sedan ska man ju till skolan fast vi får ju en lektion ledigt. Efter skolan ska jag hem till SoMessedUp och sova över hos henne. De kommer bli kul. Fast imorgon får vi lite fritid att göra vad vi vill på stan. De kommer bli kul, bli av med pengar. Jag kommer försöka hitta julklappar till min familj och vän. Och om de blir lite pengar över så kanske jag kommer köpa lite kläder ^^, Men de är inte säkert. Om jag hittar något som jag gillar kommer jag kanske att köpa de... Så de kommer troligen inte bli ett inlägg imorgon eller på Onsdag.


Förresten har en kompis kommit hem från att vara i USA i en vecka och hon hade med sig SKITTLES. Skit gott godis som inte finns i Sverige. Så typiskt, de finns inget roligt här... Och så har jag kanske tappat bort mitt usb-minne med läxor på. Jippi... Säg till om ni ser ett rött usb med ett svart band på.

Allt från mig för tillfället, hörs när vi hörs.

Ovido - Quiz & Flashcards