Jag har ju skrivit en berättelse som heter Mitt liv tillbaka. Jag ville bara tala om att jag inte kommer fortsätta med den. För att den är för like en film jag och SoMessedUp såg nyligen, The Basketball Diaries. Och här kommer det sista jag har hann att skriva på den innan jag såg filmen, njut eller något sådant.

Jag öppnade dörren. Med en gång dök mamma på mig.

• Vet du hur mycket klockan är? Frågade hon mig med en orolig röst som gömmer sig bakom en sträng.

• Nej, mobil la av igår. Så jag har inte kunnat kolla men jag skulle gissa på kvart i åtta. Svarade jag henne med en tycken röst.

Hon tittade på mig med besviken blick. Jag hade en känsla av att hon skulle vilja fråga mig en sak till men vågade inte. Hon var nog för rädd för vad mitt svar skulle ha varit. Istället för att fråga mig mer gick hon i väg till köket och började greja där inne. Jag gick efter henne ut till köket, satte på radion och slängde mig ner på en av stolarna. Den i radion pratade om nyheter ute i världen, han pratade om Island. Jag lyssnade inte ens, inte förrän han nämnde hennes namn.

• En ung flicka har avlidit inatt, hemma i sitt egna hus. Hon hette Blair Hanson. Dödsorsaken var en överdos uppger polisen. I hennes skola hålls nu en tyst minut som vi med kommer göra för henne. Sa radiorösten.

Jag hade haft rätt, när jag för en gångs skulle hade velat haft fel. Jag kände att mina tårar brände på insidan av mina ögonlock, för att mamma inte skulle se mig gråta gick jag upp på mitt rum. Väl inne på mitt rum satte jag på musiken på högsta volym, sen satte jag mig i sängen. Drog upp mina knän mot bröstet och lät mina tårar bara forsa ut.

Jag tror hela dagen gick ifrån mig, jag lämnade mitt rum. Eftersom det var mörkt trodde jag att mamma har lagt sig. Ändå stod tv:n på ner i vardagsrummet. Jag knatade mig nerför trappan, ställde mig i dörröppningen till rummet. Det var mammas kille som satt där med ölen i handen, jag kunde inte se om han var vaken. Med försiktiga steg tog jag mig närmare honom. Han hörde nog mina steg för han vände på sitt feta huvud och tittade på mig med dömande min. Han reste på sig, gav mig ett tecken att följa efter honom. Han begav sig ut till köket med mig i hällarna. Han hade tagit ut en till öl från kylskåpet som han öppnade och drack stora klunkar ifrån. Han satte sig ner och det såg ut som att han väntade på att jag skulle sätta mig bredvid honom, jag har lovat mamma att vara snällare men sitta bredvid honom behövs ej. Så jag förblev stående, när han förstod att jag inte skulle sätta mig började han prata med klar röst.

• Vi vill ha dig ut ur huset. Sa han med den klara rösten.

• Vi eller bara du? Jag tänkte inte ge mig iväg så lätt.

• Jag och din mamma, vi har fått nog med dina rackartyg. Hon höll på att dö av rädsla att det hade hänt dig något igår kväll.

• Det är mitt hus, inte ditt! Skrek jag åt honom för att verkligen visa honom att jag inte skulle någonstans.

• Det inte ditt hus, det är din mammas, så tro inte att du ska kunna komma med arg röst och vi låter dig stanna. Vi vill att du packar dina saker och försvinner nu.

Jag blev så arg på honom, stå där och bestämma över mig. Jag rusade upp till mammas rum, dök in i rummet. Hon satt där med lampan tänd, när hon såg mig började hon gråta. Han hade talat sanning, hon ville också att jag skulle försvinna. Bara att hon inte kunde säga det till mig, så hon lät honom göra det åt henne. Jag hade inte tänkt att låta henne få den bekvämligheten, hon skulle vara tvungen att säga det till mig.

• Håller du med honom? Frågade jag med aggressiv röst.

• Men... men..

Hon tittade på honom efter hjälp.

• Mamma, om du vill att jag ska gå bara säg det till mig! Jag trodde aldrig att jag skulle kunna bli så arg på henne som jag var.

• Ja, hon vill att du ska gå. Det vill vi båda.

Jag tittade på henne som hon vore avskum, jag vände på klacken och gick in i mitt rum. Jag drog fram en sliten väska och började packa mina saker. Gick ner till ytterdörren, mamma hade tydligen förflytta sig dit också. Hon blockade dörren när jag försökte ta mig ut, arg som jag var puttade jag henne men hon höll sig fast så hon var fortfarande i vägen för mig. Hon svamlade att jag skulle lyssna på henne men jag ville inte, jag skulle ut. Till slut lyckades jag putta henne bort från dörren. Jag fläkte upp den och stormade ut, jag kunde höra hennes röst i bakgrunden. Hon ropade på mig, grät efter mig. Jag tänkte inte komma tillbaka igen om hon var ner på sina knän och bad på dem.

Jag hade gått runt hela natten, jag var trött och sliten. Duscha behövde jag med göra. Jag gick till den bänken jag sovit på igår natt, la mig ner så bekvämt det kunde bli. Där låg jag och tittade upp på stjärna, försökte komma på de namn dem hade. En gång i tiden hade jag kunnat de flesta men med åldern hade jag glömt bort dem.

På Lördag ska jag och SoMessedUp till staden och shoppa. Jag ser fram emot det väldigt mycket förutom den delen som betyder att jag måste slösa pengar. Jag vill ju inte slösa men jag vill ju ha nya kläder. Så då måste jag ju slösa fast kanske inte slösa. Jaja, jag ska köpa kläder. Jag hoppas dem är snygga.

Jag gjorde ett collage med olika kläder från H&M, Gina och Kapphal. Jag gillar alla fast vissa mer än andra. Jag kommer dock inte ha råd att köpa alla. Det hade gått fint för mig om jag hade kunnat det. Det hade vart enklare att skap en "ny stil" då. Jag och SoMessedUp pratar lite om det nämligen.

Vi båda två försökte skaffa "emo" stil ett tag i mitten av åttan tror jag. Och nu har vi börjat ångra oss kan man väl säga. Så då måste man fixa om gaderoben. Jag köper väl inte så snygg kläder när jag väl är inne på stan enligt mig själv. Det blir typ inget man kan match med. Jag försöker match så bra det går men jag har inte direkt det bästa mode sinne.

Jag har ju nämnt att jag har gjort ett collage och nu ska ni få se det.

Jag försökte göra detta inlägget i Tisdags tror jag det var men då var det något fel på Bloggplatsen, vilket gjorde att jag inte kunde göra detta inlägget. Så jag får göra det nu. Helt okej för mig.

Om ni har ett tips på vad som är inne för tillfället, får ni göra säga det till mig. Har ju inget mode sinne som sagt va. Men nu tror jag ska knassa ner till köket och göra chokladpudding, det är så gott enligt mig.

Frustrerad av hon inte reagerade när jag försökte nå henne började jag gråta. Jag satte mig i hörnet av rummet och tårarna bara kom ut. Efter ha suttit där i vad som känns som evigheter, tog jag mig upp på mina ben och gick ifrån henne.

Gick ut från huset, vandrade omkring. Bara gick utan mål. När jag hade gått runt i timmar satte jag mig på en parkbänk, såg när folk gick förbi mig. Inte en enda av dem stannade för att se hur det var med mig. När jag väl satt märkte jag hur hungrig jag var. Jag har inte ätit sedan frukosten men ändå kunde jag inte låta mig gå hem för att äta. Kanske skulle jag dra till McDonald's men det betydde att jag skulle vara tvungen att köpa mat som jag inte hade råd med, inte ens en Happy Meal. Jag satt kvar på min bänk. Solen gick ner och mina tanker återgick till att gå hem. Det vore det bästa och jag hade en känns av att mamma hade börjat undrar var jag befann mig. Ändå kunde jag inte förmå mig själv att ta den vägen, den enkla väg. Till värme och bekvämlighet, jag vågade inte gå hem heller. För mamma skulle säga att det var dags att sova då, jag kände inte för att sova för jag var rädd att se henne igen. Ligga där livlös, inte vara den hon en gång var. Den hon var när hon levde. Även om jag var rädd för att sova måste jag ha gjort det. För när mina ögon öppnades igen var solen på himlen och folk var framme. Tydligen somnade jag igår, jag hade ingen aning om tiden. Nu kände jag att det verkligen var på tiden för mig att gå hem. Jag reste mig, sträckte mig och sedan stegade jag iväg. På vägen såg jag bussar som var mening att ta mig till skolan. Alla gick ombord på dem, skrattande. Ingen hade en aning om vad som hade hänt igår kväll. Troligen skulle ingen av dem få veta det heller.

Jag började skriva på en berättelse idag, den heter Mitt liv tillbaka och handlar om en ung pojke som har kommit in i fel kretsar. Hans mamma har gett upp och låter han göra nästan vad som helst. Lite sådant, nu kanske ni tycker jag kommer härma SoMessedUp för att jag med kommer lägga upp berättelsen på bloggen ungefär så hon gör med Be my vampire. Det är inte för att härma henne, det är bara för jag vill skriva och dela med mig. Jag hoppas att inte hon tycker att jag härmar henne och om hon gör det får hon gärna ta det uppp med mig men om inte bra.

Här kommer första stycket av den:

Jag sträckte på mig och kollade på väckarklockan. Kvart över nio. Skolan började för tre kvart sedan, jag kände att det inte var någon vits att stiga upp. Jag låg kvar och njöt i full drag. Jag skulle för en dag slippa att bli dassdöpt eller få ord viskade bakom min rygg. Efter jag hade sovit drygt en timma till steg jag upp ur sängen, drog på mig kläderna som hänge på stolen. Jag ner till köket, där jag gjorde i ordning en macka som jag åt upp medan jag tittade på gårdagens boxnings match. När jag var klar med maten stängde jag av tv:n. Gick tillbaka upp på övervåning och gick raka vägen till toaletten. Jag borstade tänderna och drog i lite vax i håret, passade på att platta den lilla lugg jag hade. Fixade så att den hängde för mitt ena öga. När jag hade täckt ögat så var jag klar. Jag lunkade mig ut ur huset. Väl ute hörde jag våra grannar bråkade om disken, de gör det alltid och det slutar alltid med att mannen ställer sig och diskar. Jag förstår varför de ens orkar bråka om saken, det slutar ju alltid på samma sätt. Medan jag tänkte på detta gick jag till Lortstan, jag vet inte hur många gånger mamma har skällt på mig för att jag ens har vågad sätta min fot där. Hon har gett upp nu men jag tror det var omkring 1000 gånger innan hon gjorde det. Hon förstod väl att det inte var mödan länt. Inget kan hålla mig borta där ifrån, det är mitt hem.

När jag kommit fram till mitt mål, tittade jag omkring. Någonting var annorlunda men än kunde jag inte sätta fingret på det. Jag lät min blick flyta över alla husen. Det var verkligen tyst, som om man hade blivit döv när man steg in genom grindarna. Jag började bli orolig, gick fram och tillbaka. Sedan knackade jag på, väntade och hoppades att hon skulle öppna snart. Jag kunde inte höra några röster från huset, försiktigt öppnade jag dörren. Det låg folk överallt och det stank värre än svin. Jag vågade inte kolla om folket var vid liv för jag var rädd för resultatet. Istället gick jag ner för trappan så fort jag kunde utan att snubbla över alla som var i min väg. Efter jag kommit ner, svängde jag till vänster. Jag gick med forta steg och pulsen började öka. Där var dörren, skulle jag våga öppna den om hon inte gjorde det själv? I några minuter samlade jag mitt mod, gick fram och knackade. Sedan stod jag och bara väntade. Jag kollade på mobilen, tio i tio. Jag lät tiden gå lite innan jag igen knackade. Denna gången var klockan 20 över tio. Jag hade stått här ute för länge nu. Jag var tvungen att öppna dörren. Min hand skakade när jag satte den mot dörrhandtaget. Jag nästan fläkte upp dörren men jag kunde inte se ett dug av rummet innanför den. Det var mörkt och det stank värre än på övervåningen. Jag gick in och började leta efter strömbrytaren. Till höger av mig hittade jag den. Jag tände lappan och den gav ett dystert ljus över rummet. På sängen såg jag henne. Det såg nästan ut som hon sov. Långsamt gick jag fram till henne och skakade på henne. Hon gav inga tecken på att hon hade tänkt att vakna upp. Förtvivlat skakade jag henne hårdare, när hon fortfarande inte gav några tecken började jag slå henne.

Den inte klar och jag kommer troligen att fortsätta skriva på den och lägga upp mer av det på bloggen. Det var allt för denna gången, syns senare.

Jag funderar att sticka en halsduk, jag vet att det inte är vinter längre men jag funderar ändå på det. Jag vill gärna ha en sådan halsduk de har i Harry Potter med Gryffindors färger.

Jag tycker den kan bli snygg, det är bara ett litet problem. Jag kan inte sticka för fem öre. Min mamma kan men jag är osäker om hon har tid att lära mig det.

Jag vet på ett ungefär hur man gör, för i åttan var man tvungen att sticka något. Jag tror jag gjorde någon slarvig halsduk men den blev jag aldrig klar med och det var ett år sedan.

Jag kommer troligen inte bli nöjd med den heller om jag gör den. Jag vill ju kunna ha på mig den. Jag kanske kan  fråga min mamma om hon kan, hoppas hon ställer upp på det. Men det är jag osäker på. Men enligt mig hade det vart kul att ha en sådan halsduk eftersom jag är rätt galen i Harry Potter. Lite nörd kanske men ändå kan jag inte allt om den. Jag har bara läst böckerna en gång förutom ettan, den har jag läst ett antal gånger.

Jag är lite rädd att inte kunna hitta rätt färger till halsduken. Det blir inte så bra enligt mig om man misslyckas med färgerna. Jag får se om mamma har de färgerna annars för jag kanske köpa dem. För jag tror att jag vill ha en sådan halsduk. Men jag vet ju inte vem som ska göra den. Min syster kanske kan också. Jag frågade henne men hon sa att hon kunde lära mig men att det kanske inte kommer bli så bra. Och det vill jag ju att det ska bli. Vi får se men jag vill ha en sådan halsduk så jag får väl lärar mig..... Jag håller tummarna att någon kan lära mig eller ännu bättre göra den åt mig :D

Som jag skrev i detta inlägget så skulle jag till John Bauer idag och träffa mina nya lärare och blivande klasskamrater......

När jag och min syster kom till John Bauer gick vi in. Kollade omkring, vi frågade om inte de skulle ha något aktivet idag, personen vi frågade sa ja men en vånning upp så vi knattade oss upp. Men när vi kom upp, visste var det mer folk men det var väldigt lite folk. Vi kolla lite, någon lärare som vi hade träffat för på öppet hus visade oss lite saker.

Tydligen var det bara öppet hus idag. Jag trodde att jag skulle träffa nya lärare och klasskompisar. Jag blev lite sur för jag har redan vart på öppet hus. Jag var verkligen nervös men samtidigt glad att de hade ordnat något sånt möte. Tydligen inte...

Nu är jag osäker om jag ska gå på grillkvällen som är den 10 maj, tänk om det bara är samma sak... Orka gå tre gånger. Jag tror jag och mamma fortfarande ska in till stan då men jag vill ju inte slösa tiden på att göra något jag redan har gjort två gånger innan. Och så vet jag ej vilken tid det är för det stod inte på kortet de skickade hit.

Jag är lite sur för att det bara var öppet hus idag. För på kortet de skickade ut stod det kom till John Bauer på fika och träffa nya lärare och blivande klasskamrater. Då trodde åtminstonde jag att jag skulle göra de. Okej, jag kanske träffade blivande klasskompisar på det öppna hus men det var inte så jag hade tänkt mig. Jag gillar inte när man förväntar sig hur saker ska gå så blir inte så. Därför ska man inte ha förväntningar.

Jag får väl se det där med grillkvällen. Jag vet ej när det är och om jag vill gå. Men om vi är i stan då kan mamma ju bara titta in kanske... Får se det i framtiden.

Jag tror det var igår. Vi i klassen hade No men istället för att ha No hade vi stad och land tror jag leken heter. För er som inte har gjort den handlar den om att man skriver olika saker, te.x: kändis, frukt och märke, så klart stad och land är med också. sedan ska man säga en bokstav. V för exemple. Då ska man komma på saker på V, på kändis tar man kanske Vanessa Hugens, på frukt ........ jag kommer inte på en frukt på V men jag tror ni fattar nu. Annars synd för er.

Vi tävlade, den gruppen jag var i döpte sig till FAIL, hehe. De ville byta till Blä sedan men läraren hörde dem inte (jätteskoj enligt mig, NOT) Okej, lite skoj.... Interskämt. Och vi faila inte, vi kom på delade etta plast. Vi fick 58 poäng men vi kanske inte borde fått två av de poängen.

En gång blev bostaven U. Och vi skulle komma på saker på U då. Vi hade film/pogram med på våran lista över saker att komma på. Vi tänkte men ingen kom på någon film/pogram på U. Jag vet ej men jag tror att jag sa Under my skin och att SoMessedUp liksom sa aa jag tror vi såg någon sånt på youtube igår. Så vi tog den men sedan blev vi lite osäkra, vilket vi sa till läraren. Vi visste inte helt om de verkligen var en film. Men vi blev godkända i alla fall. Vi påpekade inte mer om saken, i skolan.

Sedan när jag och SoMessedUp kom hem sökte vi på youtube efter någon sådan film, det kom upp en. Hade aldrig sett den förr. Sedan kom ?jag? på vart jag hade fått Under my skin i från. Vi sökte på Spotify. Det kom upp Avril Lavigne, hennes album hette Under my skin så det kom troligen där ifrån, hehe. Så vi borde inte fått de poängen även om det fanns en film som hette så. Inte visste vi det, vi bara chansade ju.

Men jag måste säga att jag är glad att Under my skin kom upp för nu ligger jag i sängen och lyssnar på albumet. Jag funderar om jag ska städa med jag lyssnar eller jag bara ska ligga i sängen och ha det skönt. Det är verkligen bara låtar på hennes album. Jag tycker ni borde lyssna på den...... Nog från mig för tillfället tror jag, får göra något med det som finns kvar av dagen. Kan inte låta den försvinna bara. Gör det redan för mycket med de dagarna jag är ledig på, inte bra alls. Jag gjorde förresten nationella i engelska idag så nu har man bara No kvar sedan är man klar med de jobbiga sakerna!! Jippi men hej.

Imorgon ska min syster köra mig till stan där min ny skola ligger. Jag ska besöka John Bauer, träffa nya lärare och nya klasskamrater. Det ska bli spännade att göra. Egentligen skulle jag ha följt med SoMessedUp till hennes pappa fast det ställedes in, jag får följa med någon annan gång. Men jag är lite nervös inför imorgon.

Tänk om alla är hel annorlunda än vad jag är. Okej, de flesta personer är inte som mig men ändå. Tänk om jag kommer i värsta fjotis eller bitch klassen. Jag kommer inte bli glad då. Jag vill gärna ha en knasig klass med en söt kille med.

Jag är också osäker vad jag ska ha på mig, jag vet att jag låter som väldig tjejig tjej men men..... Jag vill inte komma i mina vanliga kläder om alla har märkes kläder. Här jag bor är det typ att alla "emos" går på media. Så jag vill inte komma i mina wannabe kläder och så har de den rikigat stilen, enligt mig blir det med pinsamt.

Jag har också tänkt på att det kanske bara jag som tycker att det skulle vara skoj att offra en Lördag till att besöka en skolan. Så tänk om ingen kommer förrutom mig? Det vill jag ju inte. Det skulle ju också blivit pinsamt.

Jag kan hitta massa saker som kan gå fel imorgon men jag får väl låta bli att tänka de tankarna och bara se vad som händer. Jag borde inte stressa mig upp för en sådan sak. Men det gör jag. Kan inte låta att göra det, det kommer naturlig för mig. Jag vill gärna att det kommer vara en bra dag och att jag inte offrade en Lördag i onödan. Då kommer jag bli sur. Okej, positiva tankar nu då....