Vi i svenskan har skrivit sagor, det var väldigt skoj. Här kommer min :D

Det var en gång en prinsessa, hon var den enda dottern till kung Lewis. Hon var hans ögonsten, han brukade kalla henne för hans egna lilla juvel. Hon blev allt mer och mer lik den avlidna drottningen. Kung Lewis märkte detta väldigt mycket, han var väldigt glad för hans fru var mycket vacker både på utsidan och på insidan. Ändå började han för att titta på sin lilla juvel, en ängel som hade hans fru ansikte som mask. Till slut brist för den gamla kungen, han kunde inte längre ha kvar sin enda juvel, han fick vakter att föra henne ut ur palatset. Där blev hon lämnad i sin egen stad som hon aldrig haft lov att besöka, ensam och vilsen.

Prinsessan gick förbi stadens allra finaste hus och herrgårdar, när alla de vackra byggnaderna var långt borta från hennes gröna ögon syn började andra byggnader ta form. Långt borta på kullen, fanns det hus med sneda tak och långa skorstenar som kom svart rök ifrån. Trots att prinsessan hade en väldigt bra utsikt från sitt nu gamla fönster, hade hon aldrig skådat dessa hus. Nyfikenheten fyllde henne, hon gick med bestämda steg till husen. Utan att hon märkte det var dem överallt, vart hon vände blicken kunde hon bara se hus som var förfallna och påminde om varandra på ett avskyvärt sätt. Hon kände att det hon hade gjort var ingen bra idé och hon vände genast på klacken bara för att störta ihop med en ung man. Chocken utav att se någon fick henne ur balans, hon satt på den smutsiga gatan. Den unge mannen stod och betraktade henne ett kort tag innan han sträckte fram sin hand för att föra prinsessan på fötter igen. När hon väl stod på fötterna bad hon om förlåtelse för hennes reaktion, mannen bara tittade på henne medan leendet sprack upp när ord började flöda ur hans mun. Mannen presenterade sig själv och insisterade om hon var vilsen kunde hon följa med honom hem. Prinsessan som kände att det inte vore någon bra idé men att hon hade inget val eftersom slottets portar var numrerade stängde för henne. Mannen började visa henne vägen, de började smått utbyta meningar med varandra. Efter många ord hade blivit sagda var dem framme till huset där mannen levde. Han öppnade dörren för henne och välkomnade henne in i hans hem. Inne huset blev prinsessan chockad över vad hon såg. Eftersom hon var en prinsessa var hon van med det bästa, det vackraste och det dyraste. Vilket det hus hon då befann sig i var långt ifrån. Hon lyckades att hålla sin minn framför mannen men när han vände huvudet åt ett annat håll, bara hon tittade ut över det som skulle föreställa ett vardagsrum. När mannen hade sina ögon på henne igen, log hon mot honom för att dölja sitt misstyckande. Mannen visade henne en plats där hon kunde få sova i natt, hon tackade artigt ja och när midnatten rullade in lågt hon där med tårar som skvätt ner från hennes kinder.

Prinsessan gick upp och sträckte på sig, drog åt sig sina kläder som hände på stolen bredvid hennes säng. Sedan gick hon när till köket, där hon tog den vanliga spannen och hon fyllde den med delikatesser till djuren. Vidare vandrade hon till djuren, där hon hällde när resterna från gårdagens middag. Lät hinken vara kvar på backen, gick hon tillbaka till huset. Hon gjorde i ordning mat till sig själv, det blev något enkelt. När hon knaprade på sin macka kunde hon höra steg utifrån. Uttråkad fick henne att titta ut genom fönstret, där gick hennes forna livvakter. Hon hoppade till, vad berodde det på. Hon fick lusten att springa ut till dem men hindrade impulsen, tänk om de var där för att tillfånga ta henne eller värre, mörda henne. Det hade gått tre år sedan hon hade blivit utslängd men åren kanske hade fått henne fader att ändra sitt beslut eller ville vara säker på att hon verkligen hölls borta från hennes barndoms hem. Hon försökte beordra sin kropp att gömma sig men stel av skräck rörde hon sig inte ur den fläck hon satt på. När hon väl hade kontroll över sin kropp gick hon ifrån fönstret, upp till sovrummet och där gömde hon sig hela dagen. När natten drog sin slöja utav över den förfallna staden där prinsessan bodde reste hon äntligen på sig, stel och öm av att ha suttit still i timmar. Hon la sig i den bäddade säng, blundade och såg bakom ögonlocken sin fader. Vid den synen började hon gråta, hennes snyftningar och mössen som sprang omkring var det enda man kunde höra den natten.

Morgonen grydde och prinsessa vaknade, hon gnuggade ur det sista sömnpulvret som John Blond lämnade på hennes ögon igår. Sömndurken stod hon upp, än kom hon inte ihåg går dagen. När minnena slog när var det som en blixt från klar himmel. Chockad utav sitt eget minne föll ner på golvet, det smutsiga golvet som borde ha varit städat för länge sedan. Ilsken eller sårad, vilket hon kände brydde hon sig inte om i den minuten, ställde hon sig upp och gick med raka steg den väg hon gått för tre år sedan när hon först kom hit. När hon var placerad utanför slottets portar började modet svika henne. Fort knackade hon, vilket gjorde att hon inte kunde ångra sig. Långsamt öppnades porten av en vakt som såg ut som han aldrig har lett i sitt liv, med redan svagt mod kände prinsessan att ännu mer flög iväg från henne. Hon öppnade munnen och lät de ord hon skulle säga vandra från hennes läppar till vaktens säkert otvättade öron. Han vände sig bort och gjorde en liten öppning för henne, sådan tur att hon var tillräckligt mager för att gå förbi honom. Hon hade nämligen inte haft någon lust att be honom att akta sig ännu mer.

Väl inne i sitt gamla hus märkte hon att hennes fader hade låtit någon ta ner alla tavlor på henne. Vakten förde henne till tronsalen, där kungen satt och bestämde om landet han knappast besökt. Vakten öppnade dörren för henne, hon vandrande in i salen och såg hennes fader på mindre än 7 meter ifrån henne. Han hade samma tunga min som han brukade men han hade fått ett antal rynkor till minnen. Hon gjorde en vacker nigning åt honom, osäker om hon faktiskt borde göra det men kände att det vore bäst på det sättet. Hon började tala till sin fader, berättade vem hon var och vad hon ville. Mannen som satt framför henne gick från att ha en tung min till en sorgsen till en glad. Han gick snabbt ifrån tre olika minner, hon gillade den han fick på sitt ansikte sist. Den påminde mest om den fader hennes gamla minnen hade kvar som bild. Han gick ner från sin tron, kramade om henne väldigt hårt, det var som en björn stod och höll henne i sina tassar. Efter ett tag måste han märkt att hon började få samma nyans som henne klänning för han släppte sitt järngrepp. En ensam tår färdades ner från hans rynkiga ansikte, prinsessan såg denna och talade om för honom att han var mer än något annat förlåten. Hon såg hur en enorm tyng lyftes från han axlar, likt änglar tog med sig den och slängde iväg den.

Hon hade alltid älskat slottet på kvällen, allt verkade alltid komma levande och hon älskade tanken på att alla älvor som var prydnader skulle få eget liv. Hon gick ifrån sin sovsal, genom sitt hem ännu en gång. Hon hade gjort det hela dagen, bara för att hon ville. Hon hade aldrig känt sig så lycklig som nu. Hon var förvånad över hur lätt att kom till henne, som en gammal vän som hon nyligen har träffat. Slottet, trädgården och sin fader, inget kändes som hon hade varit borta och absolut inte i tre hela år. Hon skyndade på sina steg, hon vägrade komma försent till den tillstängningen. Den var ju avsedd för henne, hon lyfte på den stora klänningen och sprang väldigt snabbt till tronsalen. Utanför mötets hon utav sin fader, hon sansade sina steg. De kunde inte börja utan henne, hon var väldigt betydenade i denna pjäs. Hennes fader tog hennes arm och la den på hans egna. Sedan beordrade han till vakterna att öppna de stora dubbla dörrna, alla reste på sig när de såg prinsessan. Många utav gästerna hade redan tårar ut över kinderna. Prinsessans blick letade efter sin hjälte som hade tagit hand om henne för tre år sedan och märkte honom stå längst fram, hon kunde se glädjen stå skriven över allt hans ansikte. Hon visste redan då att han var snäll och det växte till att han blev hennes själsfrände.   Hennes fader släppte henne och lät henne gå själv fram till altaret. Efter det hade gått ett bra tag inne i tronsalen började kyrkklockorna ringa och ett lyckligt par red iväg mot solen som dem skulle kunna fångade den om de kom tillräckligt nära.

Jag har nyss uppdaterat bloggens utseende. I ära till Julafton, det är ju exakt en månda kvar tills dess. Så jag har rött och grönt för det anses att vara Julens färger. Jag kommer snart att plocka fram mina julprynader, jag har sådan lust att ta fram min adventstjärna :D Den är så fin enligt mig och det är så mysigt, framför allt med alla snö. Det är väl det enda posetiva saken med snön, att den är mysig fast den är så kall. Brrrrr! Jag ska nog ta min systerson och leka ute i snön snart, åka plocka med honom. Jaja, därför har min blogg nytt utseende.

Om ni såg Idol i Fredags vet ni att Jay sång en Madonna låt. Jag tyckte han gjorde den väldigt bra. Tillräckligt bra för att komma med på bloggen :D

Jag tyckte först att han skrek för mycket men jag gillade den efter ett tag. Jag har gått och sjungt på den sedan Måndag då jag såg repisen. Idag har jag lyckas att hålla mig borta från den, jag tänker inte lyssna på den för då kommer jag sjunga på den.

Idag ska jag vara med SoMessedUp, hemma hos mig. Hon ska sova över till imorgon, då åker vi till skolan kvart över sex. Så det gäller att inte vara vakna för länge idag. Ville bara tala om att det är vad jag ska göra idag.

Igår jobbade jag på bion i det lilla samhälle jag bor i. Jag passade på att se filmen som gick, I rymden finns inga känslor.

Den var väldigt rolig och skådespelarna gjorde ett utmärkt jobb, jag rekomnderar att ni ser den.

Den handlar om två bröder, Sam och Simon. Sam är storebror till Simon. Simon har ?asberg? och bor hemma hos sin 23 åriga bror. Sam har en flickvän Frida och dem har varit tillsammans i fem år. Dock får Frida nog och gör slut med Sam pågrund utav Simon. Simon börjar genast leta efter en ny flickvän till Sam. Han letar efter den perfekta flickvän som är så lika lik Sam som möljigt, han hittar henne med. Men då säger Sam att det ska vara helt två olika personen för att kunna bli kära. Simon tar kontakt med den personen var minst lik Sam som möljigt, där i efter får ni se filmen för att veta vad som händer. Men jag kan ju säga att det inte kommer bli som man tror    Men den är sjukt rolig. Var glada att ni inte var med min syster var med er. Hon skrattade så väldigt mycket, hon knorrade som en gris. Hon skrattade verkligen, det gjorde en annan kompis också och jag med. Super mycket skratta.   

Jag har tidigare försökt begå självmord, ett år sedan minst. Jag vill inte det längre men jag har försökt. Jag försökte genom att skära mig på handlerna, lite så där... använt sätt. Ifrån det har jag fått två ärr som man kan se på min vänstra handled. Jag är glad att det bara två ärr som man ser. Dock har jag börjat ångra mig, det gjorde jag direkt hade gjort det. Jag tänkte aldrig på det skulle bli ärr efteråt.

Jag är rädd att folk ser ärren och sedan dömmer mig. Jag tror inte att de syns så mycket som jag tycker. Jag vet ju att de är det medan folk kanske aldrig har sett dem. Jag tror att jag är ändå på ett sätt glad över att jag har dem. Som påminelse över hur jag har mått och att jag aldrig vill behöva göra något sånt mot mig själv, inte för jag behövde göra så men det kändes så.

Min ena syster har även ärr på sina handler, dock har hon större och på båda handlerna. Vi pratade om detta i förrgår. Jag ville höra hur hon ansåg om ärren, hon ansåg att när folk hon inte kände såg hennes ärr att dem dömde henne, vilket hon inte tyckte om. Men hon ändå inte tyckte det var synd att hon hade dem, för att hon tyckte att det var ett bra sätt för henne att tänka på hur hon har haft det och var hon har varit. Hon var det sätt glad över dem men erkände hon inte hade gjort det i fall hon fick en ny chans. Vilket jag håller med henne om.

Jag anser att man inte ska dömma folk efter deras ärr i fall dem har några på handlederna, man vet inte vad dem har gått igenom. Det kanske inte ens är dem som har gjort ärren. De kanske har hus djur. Jag vet att min kanin har gett mig ärr, dock inte så synliga men dem finns ändå. Så det behöver inte ens vara dem som väljer att skaffa dem, det kan vara olika anledningar. Men ändå tycker jag att man ska hålla koll, i fall man märker att saker verkar vara lite osäkra angånde denna person så kan det faktiskt betyda att person i frågan skadar sig själv frivilt. Inte behöver det vara för att personen vill dö utan det kan vara för att den vill på något sätt få uppmärksamhet eller bara vill skada sig själv för att veta att han/hon har kändslor. Ja, detta är var jag tycker om det.... Inte så jag trodde inlägget skulle gå till men så blev det visst.

I mina drömmar är det oftast en sak som återkommer, jag flyger nämligen. Jag är väldigt intresserad vad det betyder, för vissa tror ju att drömmar betyder något och jag är en utav dem. Jag vill gärna få veta vad det kan betyda att jag flyger   Dock ser jag inte ut som en superhjälte.

Jag har hittat några betydelser:

FLYGA: Drömmer du att du flyger som en fågel i luften, kan det vara ett uttryck för längtan att höja sig över vardagens enahanda och inger ofta lyckokänsla.

Flyga: Att drömma att man kan flyga är ett gott omen under förutsättning att man gör det med hjälp av vingar. Men om man flyger högt eller över hus och genom gator utan vingar är det ett varsel om en hotande fara. Det är alltid bäst att drömma att man landar innan man vaknar för det betyder att man sköter sitt arbete och privatliv på rätt sätt.

Flying
Drömmar om att flyga är vanliga och de flesta kan minnas flugit i en dröm eller två. Det finns många idéer om vad detta innebär. Vissa människor tror att flyga i våra drömmar kan vara en faktisk ur kroppen-upplevelse, att vi går till ställen på denna fysiska planet samt i de inre planen (oftast Astral). Edgar Cayce trodde att Astral resa eller "själ resa" kan vara ett förstadium till att bli tydliga i en dröm. Carl Jung idé var att i en flygande dröm vi uttrycker vår önskan att bryta sig loss från restriktioner och begränsningar. Vi har en önskan att vara fria och framför allt svårigheter! Alfred Adler trodde att denna dröm var en typ av överlägsenhet dröm där vi avslöjar en önskan att dominera och vara framför andra. Fokusera på libido, trodde Freud att flyga var ett annat sätt att uttrycka sexuella önskemål. Uppgifter om din dröm kommer att ge dig ledtrådar till vad det symboliserar, om din dröm var en andlig upplevelse eller ego baserat. Njut av det, flyga är roligt!

Detta låter okej tror jag. Kanske kan vara sant.... Har ni drömmer ofta som liknar varandra? Jag har ofta väldigt sexuella drömmar med, så det kan vara något där måste jag säga.

Hjälp! Jag kommer dö imorgon!!!!